De av er som läser som känner mig (Emelie) vet nog att jag skriver ganska mycket. Eller jag har gjort det, just nu skriver jag inte så mycket som inte har med skolan att göra, förutom bloggen. Men det ska det bli ändring på. Nu har jag till och med gjort ett schema för mig så att jag ska få in skrivandet i min vardag igen.

För att börja igen tänkte jag kolla igenom allt som jag börjat på och jag överdriver inte när jag säger att jag har över 50 påhittade berättelser som alla har en början, tanke och karaktärer. Sen har jag ytterligare några där enbart ord är ihop slängda efter varandra utan någon egentlig innebörd.

När jag nu höll på att gå igenom allt hittade jag en väldigt intressant början.

Så många andra böcker, noveller, berättelser som jag har skrivit börjar alltid med en tanke, en rubrik och sedan följer texten där efter. Det kommer jag inte göra nu. Jag har ingen tanke med det som jag kommer att skriva, jag har ingen rubrik och jag har ingen klar text som kommer följa.

Men ändå vet jag att det som jag skriver nu kommer vara bland det viktigaste jag någonsin kommer skriva. Det sannaste, det renaste, det naknaste.

Denna text kommer öppna ett fönster till en osynlig värld bakom en järnridå och för att sanningen ska kunna yppas måste muren falla.

Fågel Fenixen måste brinna upp för att ge plats åt det nya att komma.

Visst låter den intressant? Det låter som jag höll på att börja skriva något riktigt spännande. Nu är det ju bara synd att jag inte har den minsta aning om vad det jag skrivit handlar om. Inte den blankaste. hm... 

Hoppas ni alla är glada att höra att jag överlevde min närkontakt med fåglarna igår! Det blev faktiskt inte så mycket närkontakt som tur väl är. Phuuu! 

Efter att ha lyssnat på en låt ifrån Mulan filmen

fick jag tillräckligt med mod för att möta fåglarna. Så när jag kom stormande ut med aggressiva steg flög fåglarna all världens väg (eller så kan det bero på att en hund gick förbi samtidigt som mig, som skällde lite på dem så att de försvann) jag skulle anat att det inte var fåglarna utan hunden som jag skulle varit rädd för... 

För när jag gick tillbaka från affären höll hunden på att flyga på mig vilket reslutera i att jag fick hjärtat i halsgroppen! 

Men poängen är - I survived! 

// Emelie 

-- The Gay Way --